Samvetsfånge för djuren

Jag avtjänar just nu ett månadslångt fängelsestraff på anstalten Tillberga, utanför Västerås. Jag fick straffet efter att tillsammans med andra i aktionsgruppen Tomma burar ha släppt ut en regnbågslax från en fiskodling sommaren 2015 och ha fritagit fyra kalkoner och placerat dem i ett kärleksfullt hem sommaren 2016.

– “Varför anmäler ni er själva till polisen efter aktionerna? Det är ju slöseri med tid i fängelse och böter när det hade gått att göra mer för djuren utan straff!” Denna åsikt hör jag då och då och det ligger något i det. Här i fängelset är det begränsat vad man kan göra för djuren. Medan jag sitter här kan jag inte vara med på demonstrationer, befria djur eller delta på andra direktaktioner.

Trots detta så menar jag att det inte behöver vara slöseri med tid att sitta i fängelse för djuren. Öppenheten och villigheten att ta eventuella straff är viktiga aspekter i den typ av djurrättsaktivism som vi i Tomma burar ägnar oss åt. Den visar att vi är villiga att riskera något för djuren, att frågan är av en sådan vikt att vi kan tänka oss att offra vår frihet för ett tag eller att ta ett visst ekonomisk straff. Det finns fortfarande de som hävdar att välja att äta kött eller vego endast är en personlig preferens på samma sätt som det är fritt att välja jazz eller hårdrock. Om någon är villig att ta ett fängelsestraff som en följd av en motståndshandling mot djurindustrin så borde det vara svårare att hävda att det är en preferens som inte har något med moral att göra.

En annan konsekvens som jag inte hade vågat räkna med är att veganer och djurrättare kan få ökad inspiration till djurrättsaktivism. Det har jag sett tecken på i de brev och vykort jag har fått in hit där flera har vittnat om att Tomma burars aktioner har gett dem nytt hopp och inspiration till att kämpa för en värld utan djurförtryck. Det har gjort mig väldigt glad!

Även om livet i fängelse är begränsat så behöver det inte heller nödvändigtvis vara slöseri med tid. Under min tid bakom murarna har jag haft tid att läsa djurrättslitteratur och böcker med om strategi för aktivism som jag annars inte har känt att jag har haft tid att läsa. Fördelen med att inte ha Internet-åtkomst här är att det är färre distraktioner och därmed mer ro att skriva lite längre och mer reflekterande artiklar, vilket jag har ägnat mig en hel del åt här inne.

Detta tydliga avbrott i mitt vardagliga liv har jag också använt att ta ett steg tillbaka även mentalt för att utvärdera vad jag har gjort under 2017 och fundera över vad jag vill göra de kommande fem åren.

Tillberga 2017-11-24