Det gör ont när jag tänker på det fruktansvärda lidande vi utsätter våra mest oskyldiga och sårbara individer för. På betonggolv, instängda utan dagsljus hela livet. Fängslade i små burar.
De med fel kön ses som avfallsprodukter och dödas direkt, eller då de vuxit tillräckligt. För de andra väntas ett tufft liv av hård avel och produktion. Ständig tvångsinseminering för att producera mjölk och ungar som tas från dem för att vi vill åt bröstmjölken, sedan väntar samma öde som föräldrarna.
När deras kroppar inte orkar producera tillräckligt, eller när de är stora nog slaktas de. Panikslagna av skräck bedövas de med våld mot huvudet, elektricitet eller plågsam gas.
Avlade att producera och bli så stora som möjligt går deras kroppar sönder. Trängsel och stressande miljöer som framkallar fjäderplockning, hackning och kannibalism.
Jag talar om djuren och deras vardag. De hundra miljoner landdjur, och de miljardtals fiskar som varje år dödas i Sverige.
Djurskyddslagen är ett skämt och har inget med verkligheten att göra.
Det handlar inte om att förmänskliga, för på alla sätt som betyder något är de exakt som vi. De känner smärta, rädsla, ångest och sorg. Och de skriker efter vår hjälp, men ingen lyssnar.
Att äta kött är inget personligt val, då det inte är ett personligt val att skada eller döda någon. Det finns inget humant sätt att döda någon som vill leva.
Det behöver inte vara så här. Bli djurvän på riktigt, bli vegan!
Denna artikel publicerades som insändare i Sundsvalls Tidning, se Insändare.
Insändaren fick följande replik från en bonde som ifrågasatte många av argumenten, se Replik.
Slutreplik gavs för att förtydliga insändarens argument för bonden, se Slutreplik, alternativt läs slutrepliken nedan.
Hej kära bonde. Mitt tidigare inlägg var ägnat alla djur i den svenska livsmedelsindustrin, och allt jag sade behöver därmed ej stämma in på dig och dina kor, vilket det uppenbarligen inte gör. Jag ber om ursäkt om jag fick det att låta som det.
Nykläckta tuppkycklingar, 15 000 om dagen, gasas ihjäl för att de inte lägger ägg. Sedan far de direkt i en container på utsidan av kläckeriet. Ingen vill ha dem, de blir bara en kostnad, säger vd:n själv på ett av Sveriges största kläckerier. Detta är ett exempel på vad jag menar med ”avfallsprodukter”.
Hatkampanjen du nämner mot er och djuren känner jag inte till. Däremot pågår en saklig debatt där vi argumenterar för att konvertera bönders verksamheter mot produktion av vegetabilier. Detta både för djuren, miljön och bönders ekonomi. Vi ser hur många av er går på knäna ekonomiskt. Debatten är alltså för er och djurens vinning, och inte emot.
Jag skrev om konstgjord befruktning, vilket du svarar med att kon gärna går med på. Jag skriver vidare om syftet med inseminationen och vad som händer sedan, vilket jag inte tror kon har vidare glädje av. Exempelvis efter födseln, vid separationen mellan mamma och kalv, och den ångest och oro som uppstår, och hur moderskänslor och naturliga beteenden får ett abrupt slut. Hur de separeras så tidigt som möjligt för att inte ska komma varandra för nära. Och hur de kan ropa efter varandra i dagar efteråt.
Du känner inte igen dig när jag skriver om panik och skräck i slakterier. Slakterier är så långt från djurens naturliga miljö det går komma. Att där förekommer panik och andra ångestkänslor är ett faktum och det känns sorgligt att du förnekar detta. Exempelvis tror jag knappast de hjärtskärande skrik från grisarna när de andas in koldioxid är glädjetjut. Angående våld mot huvudet så är det Jordbruksverkets egna ord, kalla det bultpistol om du vill.
Jag anser att det är fel av dig att påstå att jag har okunskap när du själv säger att du inte alls känner igen dig i den verklighet som dagligen bevisas av djurrättsorganisationer och nyhetsrapporteringar. Rapporter som visar hur djur lider vid bedövning (SLU), hur 10 miljoner kycklingar per år får svårt att gå på grund av vikt (SLU, Jordbruksverket), och hur 220 000 dör i samband med transport till slakterier (Livsmedelsverket) och så vidare. Kalla Fakta gjorde 2015 en stor granskning av svenska djurskyddet med skrämmande upptäckter.
Jag påstår inte att alla missköter sin djurskötsel, absolut inte, men kollar man på hela industrin vågar jag nog ändå påstå att det är så pass utbrett att fusk sker dagligen. Så att du anklagar mig för elakt förtal kändes ytterst obefogat.
Jag håller inte med dig om att bättre slaktmetoder är det bästa för djuren. Det bästa för dem vore att slippa dödas överhuvudtaget. Detta kan vara anledningen till att du upplever oss kritiska till dina idéer. Jag anser inte att tio minuters njutning vid matbordet är mer värt än någon annans liv, och kommer fortsätta uppmuntra folk till att äta mer veganskt.
Källor
1. VD för svenskt kläckeri till Upsala Nya Tidning
2. Jordbruksverket: Slakt och annan avlivning
3. SVT: SLUs rapport om plågsamma bedövningsmetoder
4. Sanotra & Berg (2003) Investigation of lameness in the commercial production of broiler chickens in Sweden. Sveriges lantbruksuniversitet, Skara. Specialarbete 22.
5. Waldenstedt (2007) En kartläggning av rörelsestörningar och benhälsostatus hos svenska kycklingar. Slutrapport Jordbruksverket.
6. Livsmedelsverket till Djurens Rätt (Personligt meddelande 2017-06-29 och 2016-06-22).